Kejsarsnitt i ladugården

Nu är han här, den lilla Tjurkalven. Barnen ville namnge, visst sa ja, och efter överläggning kom Alvar och Ebbe fram till att Dödskalle var det bästa. Det höll jag inte med om och nu har vi kommit överens om Klöver istället.

11051897_10152700596640737_200111505015283401_o

I fyra veckor har jag gått och passat, väntat och oroat mig.

I somras rymde Dimma, och hon valde just den dagen när grannen hade släppt sin betäckningsgrupp med tjur i hagen bredvid oss. Jag var snabbt där och hämtade ut henne igen, och helt säker på att tjuren inte hade hunnit vara framme. Framåt hösten började jag ändå bli osäker. Tjuren var en stor Simmental, Dimma är en liten fjällko. Om hon var dräktig, skulle hon alls klara av att föda? Jag ringde veterinären Petter, och han kom ut och kontrollerade. Hon var dräktig. Och nu var det för långt gånget för en abort. Vi får vänta och se, sa Petter, det kan gå.

För att det skulle gå vägen var det viktigt att jag märkte tidigt när förlossningen kom igång. När hon passerat beräknat datum var jag riktigt orolig, kalven blir ju bara större, och den var ju redan stor. Tänk om jag inte hinner med och se tecknen på att det börjar? Tänk om jag tar fel? Tänk om båda dör!

En vecka över tiden var Petter här och kände. Nej den är inte för stor än, men det ser ut som den ska komma ut när som helst nu. Men det kom ändå ingen kalv.

Så efter två veckor över tiden ringde jag till veterinärerna, som kom ut och undersökte, och konstaterade att det här är alldeles för stort för att det ska gå på naturlig väg. Plötsligt fick jag vara med om ett kejsarsnitt mitt i ladugården.

IMG_20150318_134413-2

Jag gillar inte blod och sår, men det var samtidigt mycket intressant. Det gick fort, det hela tog en timme. Dimma fick lungnande, smärtstillande och lokalbedövning. Men hon behövde stå under hela operationen.

Först gav kalven inga livstecken, men när benen var ute sprattlande den till; Den Lever!

11015909_10205532439024478_1335439140_n

Han var slö i början, för han hade också fått lugnande via navelsträngen från Mamma. Vädret var härligt och han fick ligga ute i solen och bli torr och varm medan vi torkade honom med halm och handdukar.

Sen sydde de ihop dimma. Många olika lager. Och Zinksalva över såret.

11081646_10205532436184407_494160596_n

Efter ett tag kvicknade de till. Och när vi fick se honom dia med ljudliga klunkar på kvällen började jag äntligen slappna av!

11077998_10205532435864399_853839592_n

Lammfix

Lammen har fortsatt att rymma, trots lammelnät. Det är framförallt en tacka som har tagit täten, hon bara hoppar över stängslet som ingenting. Sedan följer hennes lammungar efter. Någon lyckas riva ner nätet och sedan går alla ut. Suck! Tillslut fick vi nog. Vi tog in hela flocken i ladugården, rev alla tillfälliga elnätshagar i skogsbetet och gjorde en ny, välspänd, fyrkantig hage på vallen. Dit har vi nu flyttat alla tackor och tacklammungar, eller alla tackor utom hoppetackan. Hon ska få flytta till de evigt gröna ängarna istället… Det är ju tur att de är så himla söta lammen och lammungarna så att man bara inte kan bli arg på dem.

20140723-004454.jpg

När vi nu hade alla tackor inne passade vi på att klippa alla klövar och klippa ullen av de sista. Äntligen klart! Inte går det snabbt med handsax… Fast det går i alla fall bättre och bättre och det är kul! En fördel är att ullen blir sorterad direkt. Det som är för skräpigt och dåligt sorterar vi bort direkt, skönt att slippa få det inblandat i den fina ullen. Det var ett år sedan vi klippte de flesta av dem senast, så det blev mycket ull i skräphögen denna gång. Men en del kommer att gå att använda. En fördel med årsintervaller på klippningen är att man inte behöver karda ullen innan man spinner. Den har på något sätt fluffat till sig och staplarna fastnar ihop lagom mycket, så det går bra att spinna ett jämnt garn direkt. Perfekt när man inte gillar att karda!

20140723-004132.jpg

Så nu är det bara bagglammen kvar som ska få en ny fin hage i andra änden av gården så att de inte får för sig att springa tillbaka till sina mammor och systrar och utöva sina drifter… Stackarna, de ser lite övergivna och ynkliga ut, men de har i alla fall slutat att ropa. Vi hoppas de blir gladare när de får nytt, gott gräs senare idag!

Lökexperiment

Jag köpte 5 kg gul och 5 kg röd sättlök i våras. Dessvärre hann bara den gula komma ner i jorden. Jag hade missbedömt hur mycket plats det skulle ta, 100 kvadratmeter land blev fullt bara av den gula löken. Visserligen med lite morotsrader emellan men ändå. I förrgår fick jag äntligen ner den röda. Fullstora lär de ju inte bli, men lite färsklök hoppas jag åtminstone på framåt hösten.

Nu var det ju bara det där med utrymme. Eftersom de inte kommer hinna bli så stora satte jag dem tätare, men 5 kg sättlök är hur mycket som helst! Det fanns varken tid eller plats nog att peta ner dem en och en i fina rader. Passande nog hade jag just läst ett odlingstips för lök, att strö ut dem över jorden och bara sprida täckmaterial över.

20140717-193650.jpg

Välsprätta hörester med jord och gödsel från hönsgården fick det bli ovanpå. Toppat med lite av årets mögliga hö. Några kannor vatten hällde jag på också, eftersom sättlöken jag fick tag i var värmebehandlad för att förhindra stocklöpning behöver den vatten för att komma igång och växa.

Men, det var fortfarande inte tomt i påsen! Det sista fick ännu styvmoderligare behandling. Den sista biten av nya grönsakslandet som jag gjort genom att täcka gräsmatta med gammalt hö i fjol var extra full av ogräs. Jag körde gräsklipparen över ogräset, lade på lite av det mögliga höet, tömde lökpåsen och så mer hö på det. Blir det något så är det en bonus! Men chansen är ju större än om de hade legat kvar i påsen. Jag återkommer med resultat när jag ser hur det går!

Täckodling av potatis

Täckodling är så himla smart! Förra året städade vi ur loftet från en massa ca 20 år gammalt mögligt hö. Det lade vi på gräsmattan där vi ville ha ett till grönsaksland. Och till i år har maskarna fixat ett åt oss! Hundra kvadratmeter nytt grönsaksland, det hade tagit en evighet för oss att gräva och rensa… Att täcka ihjäl en gräsmatta fungerar ju med vilket organiskt material som helst, gamla löv, ogräsrens, gräsklipp, gammalt hö/halm från en bonde, ströbädd… Man tar vad man har!

Täcket hade i vårt fall bitvis blivit lite väl tunt, så en del fleråriga ogräs hade klarat sig. Trettio centimeter någorlunda packat material bör det vara för att fungera bra. En liten mobil hönsbur flyttades runt över ytan i våras, men jag vet inte om de gjorde så mycket nytta egentligen. De sprätte mest runt allt täckmaterial, lämnade ogräset och åt troligtvis upp en massa mask! Men, men, ogräsen gick lätt att rycka upp ändå. Fördelen med täckodlad jord är att den blir lucker och luftig eftersom maskarna frodas och gör gångar överallt och då sitter inte ogräsrötterna så hårt. Att dra upp en maskros i gräsmattan precis bredvid med bara händerna är tex helt omöjligt, men i den täckta ytan går det bra!

I år växer här majs, ärtor, potatis, pumpa och squash. Allt kom sent i jorden, så vi får se vad som hinner bli klart!

20140717-075400.jpg

Potatisen är satt genom att bara krafsa ner den under fjolårets halvnedbrutna täcke med händerna. Samtidigt ryckte jag upp ogräset runtikring och fyllde på täcket med det. När ogräs ligger ovanpå torrt täckmaterial torkar ogräset och dör, så tistlar och maskrosor och skräppa och allt vad det var får bidra till täckodlingen de med! Skönt att slippa bära iväg ogräset, nu gör det nytta på plats.

När potatisplantorna vuxit till sig några veckor gjorde jag en kupning av det täckmaterial som låg kvar. Det var dock inte tillräckligt, så ett nytt lager fick läggas på. En del av vår höskörd i år gick åt skogen i regnet, så täckmaterial finns det gott om! Mer halvmögligt hö på potatisen alltså. På bilden ovan är den vänstra raden klar, resten är kupade med det gamla täckmaterialet och väntar ännu på mer hö.

En gång till kommer jag att fylla på med mer täckmaterial, kanske två gånger. Eftersom det är sent satt vinterpotatis (mitten av juni) vill jag att den ska vara kvar i jorden och växa till sig så länge som möjligt, och ett tjockt täcke skyddar knölarna bra mot några frostknäppar i höst.

Enda nackdelen med täckodlad potatis är egentligen att den riskerar att bli lite av ett ogräs! I fjolårets potatisland har jag satt gul lök i år, men bitvis är det mer potatis än lök. Visserligen är det en trevlig effekt just i år eftersom årets sättpotatis kom i jorden så sent. Tack vare de övervintrade knölarna har vi färskpotatis sedan en vecka tillbaka. Gott!

Klövverkning

Igår var klövverkaren här och klippte klövarna på kon. Eller klippte och klippte, han använde vinkelslip. Något drastiskt, men snabbt gick det!

20140712-221025.jpg

Det var en stor anläggning att flytta hit för en ko. En liten lastbil med kran och en gigantisk metallställning som han lyfte av och placerade på marken. Den skulle kon gå in i och så spändes hon fast så hon inte kom någon vart. När en klöv skulle verkas spändes benet fast också, ingen chans för lilla Dimma att komma undan med andra ord!

20140712-220820.jpg

Dimma var lite tveksam till om hon skulle gå in i buren. Max lockade med kraftfoder och drog i grimman. När hon kommit in en bit fanns det en vinsch att fästa grimskaftet i. Ingen finkänslighet här inte! Dessvärre gick spännet till grimskaftet sönder precis när hon kommit in och Dimma flög ut baklänges igen. Så det blev till att börja om från början. Tack och lov gick det bra den andra gången.

Skönt att få Dimmas klövar fixade! Det har varit lite nervöst eftersom vi inte har någon erfarenhet av hur ett par koklövar egentligen ska se ut när det är verkningdags. Men de var helt ok, eftersom vi inte driver Dimma så hårt med kraftfoder var klövarna inte så speciellt långa. Nu ska de inte behöva klippas igen på ett halvår, eller möjligen om ännu lite längre tid. Förhoppningsvis kan vi synka med när grannen ska klippa klövarna på sina kor nästa gång så behöver det inte bli lika dyrt. Startavgiften blir ju ganska hög per ko när man bara har en…

Det kan inte bli rätt jämt…

Äntligen sol! Äntligen kan vi slå vallen på skiftet vid kyrkan! Max jäktade iväg med traktorn efter att fixat i ordning allt och tankat med en full 25-litersdunk. Fast han kom bara halvvägs. Sedan dog traktorn. För att jag hade stått och sovit när jag fyllde dunkarna – och haft i bensin istället för diesel! Hur klantig kan man vara… Max fick slanga ur alltihop och fylla i ny diesel och försöka få den stackars traktorn att starta igen. Sju timmar senare är traktorn äntligen igång och inget verkar ha gått sönder! Hurra! Så det blir väl slagning i morgon istället hoppas vi.

Höet här hemma som vi redan slagit har det gått sämre med. Det på loftet är ju ok och även det på hässjorna. Men det på marken som var torrt innan regnet men som vi inte hann ta in, det har möglat. Man får väl se det som en läxa. Hö måste vändas ofta, även om ytan inte hinner torka upp mellan regnen. Kanske går hälften att rädda, det som inte var strängat. Om det bara blir soligt nu äntligen och jag låter bli att paja traktorn…

20140704-231427.jpg

Vattenpumpen gick sönder i morse också, och lammen har börjat rymma igen. Det spelar ingen roll hur mycket el det är på tråden och hur mycket mat det finns i hagen. Gräset är visst alltid grönare på andra sidan… De bara tar sats och hoppar igenom. Nu får de vara inne över natten och i morgon bitti ska vi köpa elstängselnät. Inget annat att göra, rymmande djur funkar bara inte! Hästarna, grisarna och korna verkar hålla sig där de ska i alla fall, och elstängselaggregatet verkar sköta sig. Nu när det regnat en del funkar jordningen ok.

Länsstyrelsen har varit här och gjort kontroll för EU-stöden också. Inga katastrofer, men vi har inte röjt riktigt som vi ska. En del för att vi inte trodde att det behövdes, en del för att vi inte hunnit och lite som vi glömt. Får väl se vad notan slutar på… Men, men, hade vi inte sökt några stöd så hade vi inte fått några pengar alls! Fast det känns ju bra onödigt att kvarvarande buskar kostar pengar, även om vi nu måste ta bort dem! Kontrollanten var i alla fall väldigt trevlig och ringde till och med tillbaka och meddelade vilka anmärkningar det blev till slut. Det blev jag glad för, inga nya överraskningar när beskedet kommer sedan i höst!

Självodlande sallad och sommartankar

Det går framåt så sakteliga här på gården. Jag har avancerat från att kasa runt på rumpan i grönsakslanden till att gå med en krycka, korta stunder helt utan kryckor! Väldigt skönt! Tänk att kunna bära saker, det är inte varje dag jag brukar tänka på att det är något speciellt med det.

Odlandet i år har gått sådär, rymda hönor, katter och rabbisar gräver/äter upp frilandssådderna, mycket av förodlingarna står fortfarande i sina krukor, potatisen är nyligen satt och de förväxta tomaternaplantorna nyss utplanterade. Men man får glädjas åt det som går bra! När jag äntligen skulle så salladsfrön var det redan fullt av skördefärdig plocksallad i lådan! Salladen gick i blom i höstas, och uppenbarligen grodde den fint efter att jag hade rensat för ett par månader sedan. Och även om potatisen kom sent i jorden verkar det som om vi får tidig skörd på annat håll. Löklandet är fullt av övervintrade potatisar som börjat växa. De tidiga sorterna har just gått i blom så snart är det dags att titta efter om det finns något att gräva upp. Löken växer också bra, i alla fall den gula. Den röda sättlöken ligger fortfarande i sin påse…

20140629-144801.jpg

Just nu är vi mest bekymrade av regnet. Visserligen behövs det verkligen för odlingarna och för brunnen som sinar hela tiden, men vi hade torrt hö i fredags. Tyvärr hann vi inte få in mer än hälften, och nu ligger resten ute i regnet och blir blött. Och ingen vidare ljusning verkar det bli de närmsta dagarna.

Två perioder wwoofare har vi haft också. Den sista åkte hem i morse. Konstigt tomt idag. Det är härligt med glada, hjälpsamma, energiska människor som kommer hit och är superintresserade av allt! Det är så lätt att bli hemmablind och tänka att det vi gör är det vanligaste och vardagligaste i världen. Det är det kanske också på sitt sätt, men det var ju inte det för oss bara för några år sedan. Då var klippa får, verka hovar, skörda hö, lammning, mata djur, stängsla, bygga bandtun, spinna, mjölka en ko, etc etc spännande och exotiska saker för oss med! Och vips så är det bara vanlig vardag. Det är lätt att glömma bort bland alla måsten, men vi lever ju faktiskt vår dröm nu! Bra att bli påmind ibland.

Nu ska vi ha semester så gott det går några veckor. Det innebär för oss att få göra ”onödiga” projekt bara för att det är kul, ta en paus från praktikanter och kanske sitta kvar lite extra länge vid fikabordet. Och ta emot alla vänner och släktingar som tenderar att dyka upp under högsommaren såklart! Bara det där höet vill bli torrt igen så vi kan få in det under tak, och så behövs det visst lite mer hagar igen också.

Djuren, djuren…

Vi kanske ska odla grönsaker istället. Bara. Sallad rymmer i alla fall inte…

Igår kväll släppte en granne en grupp tjurar på skiftet närmast oss. Kul tyckte Dimma! Hon hade gått rakt igenom elstängslet och strosade nyfiket runt utanför tjurhagen tillsammans med lilla Hjärta när grannen kom dit i morse. Han kom och hämtade Max och de gick dit med ett grimskaft och en kraftfoderhink. När de kom tillbaka till rymlingen hade Dimma brakat in genom grinden in i hagen och blev just uppvaktad av en gigantisk tjur. Hjärta var också med.

Max och grannen fick ut kon och kalven, men inga tjurar, och försökte gå hemåt. Tyvärr hade Max inte fått med sig grimman utan hade bara halsremmen Dimma alltid har på sig. Hon blir rätt stark då. Och en envis, brunstig ko… Max hade ett enda fokus, att inte släppa grimskaftet! Och det gjorde han inte heller trots galloppturer, en bits släpande liggande på marken och äventyr i tynnesnår. Tillslut fick han stopp på kon genom att sätta sig ner och ta spjärn med fötterna. Grannen kom ifatt med kraftfoderhinken och de kunde locka in ko och kalv i ladugården där de nu är instängda.

Max händer mår inte så bra, grannens grind är paj och kanske har vår lilla fjällko en kalv i magen med en gigantisk pappatjur vilket skulle kunna orsaka komplikationer… Men bortsett från det hände i alla fall inget allvarligt! Fler brutna ben har vi inte utrymme för i vår familj just nu.

Livar upp tillvaron lite med en bild från tidigare i våras när jag och Ebbe myste i solen och fick sällskap av härliga, keliga Pu!

20140526-094353.jpg

Ponny på vift

Vi har haft problem med våra hagar i år. Vårt gamla aggregat var för klent, så när vi började bygga ut hagarna blev det för dålig fart på tråden, så både galten, gotlandsrusset Rixi, och några av lammen har testat lyckan utanför hagarna. Inte så kul!

Hur som helst var det nödvändigt att göra något åt saken, så vi beställde ett nytt elaggregat, det starkaste vi kunde hitta, och en bra stängselmätare för att kunna kontrollera spänningen på tråden överallt.

Det är bara det att det där aggregatet som ska vara intelligent med GSM-styrning och automatisk avslagning om ett djur fastnar i tråden inte är så intelligent! Helt plötsligt slår det av utan att meddela, eller går inte igång när man startar det, eller slår av pga jordfel som inte fanns varken innan eller efter…

Något av allt detta hade hänt i natt, så vid midnatt ringde en granne och hade varit nära att krocka med vår ponny som var ute och sprang på vägen i beckmörkret! Så himla läskigt! Hade kunnat sluta illa för både häst och människor! Grannen hade lyckats jaga in henne på gårdsplanen, men när Max kom ut stack hon till skogs och gick inte att hitta trots att de letade både länge och väl.

Max gick upp igen vid fyra och då hittade han henne, mumsande på en annan grannes vall… Nu är iaf hela stängslet genomgått igen och vi hoppas att aggregatet sköter sig! Annars blir det till att byta ut det på måndag, såhär kan vi ju inte ha det!

En till höna har fått kycklingar också! Fem stycken verkar det ha blivit denna gång. Så himla söta de där dunbollarna!
20140524-195032.jpg

Odlarlycka och kycklingar!

I måndags kväll fick jag komma hem från sjukhuset. Skönt med egen säng igen fast det har varit tungt, mycket ont och svårt att orka upp och ut. Igår var jag på återbesök och de höjde dosen smärtlindring lite. Vilken skillnad! Jag har kunnat vara ute idag och sätta klart den sista gula löken och så de sista morötterna. Helt underbart! Det gick inte direkt fort, fick hasa runt på rumpan, men det var härligt att vara ute i solen och det blev ju klart till sist.
20140523-212057.jpg

Det är helt otroligt vad mycket fantastisk hjälp vi har fått av våra vänner! Någon har varit här varje dag och hjälpt Max med mjölkningen och med djuren och barnen och allt. Det blir tydligt att man har byggt upp tillvaron på att vara två personer när en försvinner från arbetet på gården. En underbar insats kom också från grannen kobonde som kom med fem medhjälpare när kon skulle mjölkas första gången efter olyckan. Hon behövde även medicin. Erfarenhetsskillnaden mellan att ha haft en ko några månader och att hålla en hel besättning blev tydlig! En trygghet för oss att kompetensen finns nära om det krisar. Fantastiskt!

Och idag kläcktes årets första kycklingar! Sex stycken små dunbollar. Hann inte få någon bild på dem, de ville snabbt in under mamman igen när jag kom i närheten.

Ja, det finns hopp för framtiden på Lausarve, ett brutet ben är trots allt ett ganska lindrigt problem! Det kunde ha varit värre…